Titel: Harry Potter och hemligheternas kammare (Harry Potter and the Chamber of Secrets)

Regi: Chris Columbus

År: 2002

IMDb | Filmtipset

I den andra filmen om Harry Potter tilltar Star Wars-likheterna alltmer. Den ljusa sidan och den mörka sidan blir allt mer uttalad. Som vanligt inleds filmen med Harry hemma hos sin fosterfamilj som i princip utnyttjar honom som en sorts hemhjälp. Det andra året på Hogwarts kommer att kretsa kring en hemlig kammare som sägs dölja något som ska ta kål på icke-renblodiga trollkarlar, dvs trollkarlar med minst en förälder utan trollkarlsblod som t ex Harrys vän Hermione (Emma Watson). Det blir förstås upp till Harry, Ron (Rupert Grint) och Hermione att rädda skolan... och världen.

Hmm, undrar vilka som är the bad guys här...?

Det är samme regissör som i ettan, Chris Columbus, men tyvärr verkar han inte ha lärt sig så mycket om vad det är man ska fokusera på i Harry Potter-historien. Därför blir filmen för lättviktig och fånig. Rupert Grint (Ron) överspelar något enormt när han ska förställa rädd. Istället för rädd så ser han ut som någon i ett studentspex försöker se rädd ut för ett lakanspöke. Fånigt, störande och förstör mycket av filmens känsla. Sen är själva huvudhistorien med den hemliga kammaren och vad som finns där förvirrande. Dessutom snabbslarvas hela slutet igenom utan nån riktig tyngd. Och som lök på laxen förekommer även en ganska jobbig animerad karaktär som försöker vara Gollum-lik men som mer påminner om en viss Jar Jar Binks. Bluä.

Titel: Harry Potter och de vises sten (Harry Potter and the Philosopher's Stone)

Regi: Chris Columbus

År: 2001

IMDb | Filmtipset

Om jag hade varit typ 11-12 när Harry Potter-böckerna kommit är jag övertygad om att jag hade slukat dem hela (ungefär som när jag åt upp Narnia-böckerna). Nu är det istället så att jag håller mig lite passivt skeptisk till hela fenomenet och tänker att "ja, ja, låt dem hållas, och synd att de inte fattar att Stephen Kings The Dark Tower är bättre". Jag kommer förmodligen aldrig läsa HP-böckerna (fast man ska aldrig säga aldrig) men jag tyckte det kunde vara kul att se filmerna och själv avgöra om det är skräp eller sevärt.

Harry Potter (Daniel Radcliffe) vars föräldrar dödats av den ondskefulle trollkarlen Voldemort växer upp hos sina elaka släktingar. När han fyller 11 får han reda på att han är trollkarl och han blir dessutom antagen på magikerskolan Hogwarts. Voldemort som misslyckades med att döda baby-Harry och nästan förintades som en följd av det bidar samtidigt sin tid för att hitta ny styrka. Äventyret kan börja...

Oj, nu när jag sett tre filmer till i serien så ser de väldigt små ut i den första filmen

Första filmen om Harry var inte helt oväntat en mysig eftermiddagsmatiné. Det är en klassisk historia med många likheter med andra klassiker, kanske främst Star Wars. Det är den muhahamörka sidan och den goda sidan. Det är en ung föräldrarlös pojke som växer upp med släktingar och visar sig ha stora krafter som han inte vet om. Pojken får utbildning för att lära sig hantera krafterna. Nästan lite väl mycket kopierat därifrån kanske. Det finns även likheter i upplägg med Sagan om ringen men det tar jag i en senare recension.

Likheterna med Stjärnornas krig hindrar inte att det är en ganska skön historia och bra stämning. Inledningen när Harry får reda på sin bakgrund och första gången kommer till Hogwarts är underhållande och intressant. Voldemort är en riktigt bra skurkfigur (inte helt olik Kejsaren Palpatine). Det mesta blir bättre när en skurk inte är med så mycket utan enbart antyds. Rent tekniskt är filmen ok, men vissa specialeffekter är inte helt vassa och kändes lite tv-mässiga. Men som helhet en underhållande klassisk saga. Perfekt att sjunka ner i söndagssoffan till med kaffe och en kanelsnäcka.