Titel: Naturens hämnd

Regi: Stefan Jarl

År: 1983

IMDb | Filmtipset

Stefan Jarl är en man som oftast brinner för det han gör. Naturens hämnd är inget undantag. Med övernaturligt foto av Per Källberg, dystopisk musik av Ulf Dageby kastar Jarl, eller kastade 1983, in en brandfackla om användningen av konstgödsel i jordbruket i Sverige. Filmen är övertydlig propaganda men om bara en tiondel av det som visas och det berättas om är sant så har vi problem. Eller snarare hade 1983. Jag undrar vad som har hänt nu? Jag minns att under 80-talet så var det mycket prat om försurade sjöar och skogar, kvävegödning, osv. Jag tror mig veta att vi börjar förstå hur allvarligt det här är och att vi nu faktiskt mer och mer börjar gå över till ekologiskt tänkande. Om nån är osäker på om det är rätt att tänka ekologiskt så kan man titta på den här filmen igen. Jarl tar kanske i så han kräks ibland med bl a en cancersjuk fyraåring. Att han är sjuk kopplar Jarl direkt till användningen av konstgödsel.

Efter Naturens hämnd så har Jarl fortsatt brinna för det han gör, nu senast med Underkastelsen (kommer recension om ett tag) som man skulle kunna säga är en sorts uppföljare på Naturens hämnd

3/5

Kunskapskanalen visar under hösten ett gäng filmer om film och filmare — och jag ska försöka se alla, och skriva om dem här. Först ut är en timslång dokumentär om Stefan Jarl av Monica Ohlson från 2003.

Mm, det blev en ganska trevlig timme i sällskap med en man som brinner för samhället, för världen, för film, för dokumentärfilm. Jarl hävdar, och jag instämmer, att dokumentärfilm betraktas som andra klassens film. Gemene man ser film som en flykt, för att koppla bort verkligheten. Mmm, vad säger det om världen vi lever i? Jarl, han gör filmer om verkligheten för att visa upp den, för att visa på vad som är fel. Eskapism är inget för honom, han är inte funtad så. Grejen är att jag alltså håller med honom om det här med dokumentärens status men samtidigt är film för mig ofta en skön flykt in i andra världar; det är liksom en del av grejen med film! Nu finns det ju en skillnad mellan dokumentär och "vanlig" film. Det säger sig självt att en dokumentär inte kan vara en fantasyfilm. Fast just känslan att sugas in i en film kan jag ibland även få när jag ser en dokumentär om udda personligheter eller kulturer.

 

En rolig sak med filmen var att jag fick reda på att Jarl som 15-åring var springpojke under filminspelningar åt Arne Sucksdorff. Anledningen är att jag nyligen såg Sucksdorffs Det stora äventyret. Jarls egna Naturens hämnd är väl i ganska mycket inspirerad av Arne. Jarl berättar bl a om en ganska kul sekvens om inspelningen av Naturens hämnd där han försökte få några kossor och ett tåg att synas samtidigt i bild. Utan att riktigt få till det efter upprepade försök ger han i princip upp. Vad händer då? Jo, en räv dyker upp. Med en hare i munnen. Samtidigt som tåget kommer. "Ha, släng dig i väggen, Arne!", tyckte Jarl.

Vad mer? Jo, jag blir påmind om att jag ska se Muraren plus Jarls film om Bo Widerberg, Liv till varje pris. (Thommy Berggren verkar vara en stor personlighet och berättare utgående från de korta klipp jag har sett.) Det var även kul att höra lite om hur Jarl grundade Folkets Bio och biografen Zita (i Stockholm). Slutligen: Om ni inte har sett Modstrilogin, gör det omedelbums!