Jojjenito - om film...: Dystopi

Visar inlägg med etikett Dystopi. Visa alla inlägg

måndag 1 augusti 2011

Wonderful Days

Titel: Wonderful Days

Regi: Kim Moon-Saeng

År: 2003

Jag kan inte låta bli att ge den här sydkoreanska animerade sf-rullen en fyra. Filmen utspelas i framtiden efter en katastrof där mänskligheten lyckats förstöra och förorena det mesta av Jorden och de överlevande har tagit sin tillflykt till en liten söderhavsö. Här har man skapat den högteknologiska staden Ecoban som får sin energi från de föroreningar som omger den. Till ön kommer många båtflyktingar men de lever i slum och tillåts inte komma in till Ecoban och utnyttjas i princip som slavar, eller åtminstone billig arbetskraft. När Jorden så småningom börjar läka sig själv och föroreningarna minskar i omfattning försvinner även den källa till energi som Ecoban förlitar sig på.

Snyggt

Filmen blandar handtecknat, cgi och ibland vanlig film som efterbearbetats (åtminstone tyckte jag det såg ut så). Resultaten är en väldigt snygg film. Känslan, temat i filmen är som gjord för mig: det är lite sorgligt och inte lite melankoliskt. I den här framtiden regnar det ständigt, förmodligen pga en s.k. atomvinter. Handlingen fokuserar kring tre personer, ett triangelspel med en ung kvinna i mitten. När de tre var barn var de samtliga ecobaner och utbildades till att skydda staden. Efter en dramatisk händelse försvinner en av dem och tros vara död. I själva verket har han anslutit sig till rebeller som kämpar mot Ecoban. Kvar i Ecoban finns Jay (tjejen) och Cade som ansvarar för säkerheten. Jay börjar dock tvivla om Ecoban gör rätt i att förtrycka och utnyttja flyktingarna.

Snyggt igen

Som sagt, melankolisk stämning. Man låter vissa scener ta ordentlig tid, och det är ordentligt snyggt. Man har verkligen fått till det här med blandningen av cgi och vanligt tecknat. Det som jag gillar är att man genomgående har handtecknade karaktärerna. Cgi används i bl a miljöskildringar på ett bra sätt men just att det är traditionellt tecknat när det gäller figurerna gillar jag då det är snyggast. Avslutningen är maffig, nästan överdrivet opera-aktig, bombastisk, men bra. Jag fick ibland lite datorspelskänsla i vissa av de grymt snygga actionsekvenserna. Ni vet så där att man känner att man själv är med i filmen och det är ett gott betyg. Man, och även jag, kan tycka att historien kanske är väl tunn men stämningen och att det är så snyggt gör att jag faktiskt delar ut en svag fyra.

4-/5

PS. Om ni stöter på titeln Sky Blue så kan jag meddela att det är den amerikanska titeln på samma film.

tisdag 5 juli 2011

Metropia

Titel: Metropia

Regi: Tarik Saleh

År: 2009

IMDb | Filmtipset

Metropia är en (svensk) film med en bra idé. Den är snyggt gjord rent bild- och ljudmässigt. Ändå saknas nåt. Jag tror det som saknas är en historia som är berättad på ett engagerande sätt. Jag blir inte engagerad, helt enkelt. Historien och temat påminner ganska mycket om Terry Gilliams mästerverk Brazil. Globala storföretag strävar efter att kontrollera människors tankar. Telefonförsäljaren Roger (röstspelad av Vincent Gallo av alla) börjar höra röster när han åker tunnelbana och tror att han börjar bli galen. Var kommer rösterna ifrån? Nja, som sagt, jag blir inte engagerad. Ett problem tror jag är att figurernas ansikten inte är speciellt uttrycksfulla. De har samma tomma läge hela tiden. Detta gör att figurerna blir väldigt bleka, trots att det är snyggt. Nånstans överväger ändå det positiva. Stämningen är skönt konspiratorisk och deppig.

3-/5

PS. För er som har sett filmen: visst ser Roger (huvudpersonen) ut som Olle Sarri från sidan?

söndag 19 juni 2011

Code 46

Titel: Code 46

Regi: Michael Winterbottom

År: 2003

IMDb | Filmtipset

I en dystopisk framtid är världen strikt uppdelad mellan de utstötta och de icke-utstötta. De icke-utstötta bor i städer, eller snarare städer som förvandlats till gigantiska gated communities, medan de utstötta bor utanför städerna i ökenlandskap. Paragraf (code) 46 är en paragraf som ska hindra att klonade människor med lika eller liknande genuppsättning inte ska få barn ihop. Världen består nämligen av provrörsbarn som klonats fram. Allas resor och var folk befinner sig registreras hela tiden. Samhället är med andra ord ett extremt övervakningssamhälle. Tim Robbins spelar en utredare som träffar Samantha Mortons mer rebelliska karaktär och blir kär.

Michael Winterbottom är väl ingen favorit. Nu har jag i och för sig bara sett 24 Hour Party People, In This World och Tristram Shandy men ingen av dem har fått toppbetyg. Här bjuds vi på en ganska snygg film med bitvis bra stämning. Miljöerna är riktigt snygga. Winterbottom försöker då och då få igång nån sorts konstfilmsstämning med ambient indie-musik och flumbilder av ganska dåliga sexscener. Filmen pendlar mellan ganska höga toppar och djupa dalar. Jag tycker inte riktigt den vet om den vill vara en sf-rulle eller ett romantiskt drama. Egentligen är det en kärlekshistoria men man har lagt till sf-element.

Tim Robbins är en märkligt passiv skådis, han agerar inte utan reagerar på vad andra gör. Eller ja, han verkar mest flyta runt, i alla fall i den här filmen. Och ja, i andra också, är det inte så, typ som hans märkliga karaktär i Spielbergs War of the Worlds. Samantha Morton har ett konstigt men snällt utseende och i mina ögon är hon en bättre skådis än Tim Robbins (vad det nu har med saken och min bedömning av just den här filmen att göra).

3-/5

PS. Jo, just det, en rolig detalj är det språk som förekommer i filmen. Det är en blandning av alla möjliga språk. Världens språk har liksom flutit ihop med varandra. Engelska är i och för sig grunden men man använder mandarin, spanska, italienska, franska, mm för olika uttryck.

onsdag 30 mars 2011

Mutant Chronicles

Titel: Mutant Chronicles

Regi: Simon Hunter

År: 2008

IMDb | Filmtipset

Om du gillar Thomas Jane, Ron Perlman, action och dystopiska sf-filmer fulla med datoranimerade miljöer är chansen stor att du uppskattar den här rullen som jag inte ens visste existerade för två dagar sen.

En framtida Jord styrs av fyra storföretag som delat upp planeten mellan sig. Problemet är att de inte kan hålla sams. Nej, de håller sig istället med arméer som strider mot varandra i första världskriget-liknande skyttegravsbataljer. Vad ingen vet — förutom en hemlig sekt ledd av Perlmans munkbroder Samuel — är att krigets bombningar hotar att frigöra en fasansfull maskin kallad... Maskinen. Rymdvarelser tog med den till Jorden i tidernas begynnelse men människorna lyckades besegra fienden och sänkte Maskinen djupt ner i ett förseglat underjordiskt utrymme (tänk lagring av kärnavfall).

Det värsta som kan hända händer alltså: Maskinen väcks till liv och hotar därmed allt mänskligt liv. Man sätter igång en massevakuering av Jorden. Ja, eller massevakuering och massevakuering: endast de som har en fribiljett eller kan betala för sig får plats på de farkoster som lämnar Jorden på väg till Mars eller Månen. Kvar på Jorden stannar broder Samuel tillsammans med grupp soldater (där Jane spelar den mest cyniska/hjältemodiga) sammansatt av folk från alla de fyra arméerna. De har i uppdrag finna och oskadliggöra Maskinen. Tidigare slogs de mot varandra, nu ska de slåss mot en gemensam och fruktansvärd fiende. Muhahaha.

Jag måste säga att jag gillar temat i filmen. Miljöerna som går i cyber/steampunk-stil är faktiskt riktigt snyggt gjorda. Ibland är det lite Sin City-varning när det gäller själva tekniken med automagiskt skapade greenscreen-miljöer. Ett exempel på steampunk är en trevlig och aningen märklig flygfarkost som är ångdriven [sic!]. Jordens resurser är uttömda så man använder kol som bränsle för det puffande skeppet. Däremot är soldaternas vapen toppmoderna och skjuter ur sig en sorts energistrålar à la rymdaction.

Till sin hjälp att förstöra Maskinen har broder Samuel en uråldrig bok (Mutantkrönikan typ). Boken åker fram titt som tätt för att reda ut om man ska gå höger eller vänster i en tunnel eller hur långt ner i ett schakt men ska fira ner sig. Även om det inte handlar om att avslöja nån konspiration så ger gåtlösandet ändå lite Dan Brown-vibbar. Förutom problemet med att hitta och ta kål på själva Maskinen så kan det även bakom varje hörn hoppa fram en muterad människa med högerarmen omvandlad till en gigantisk kräftklo och hjärnan omvandlad till en aggresiv degklump.

Filmen bygger tydligen på ett datorspel, vilket inte är nåt som spelar nån roll för mig. Antingen är det en bra film eller inte, vare sig den bygger på ett spel eller inte. Om man nu däremot har spelat spelet, vilket jag inte har, så är man kanske mer känslig ungefär som när man gör misstaget att jämföra en film med bokförlagan.

Så, är Mutant Chronicles en bra film då? Mja, tveksamt. Men jag blev tillräckligt underhållen pga miljöer och steampunk-stämningen för att ge den godkänt.

3-/5

PS. Lite research visade att filmen inte alls bygger på ett datorspel utan på ett rollspel (i stil med Drakar och Demoner), ett svenskt rollspel tydligen. Nu tror jag i och för sig det nog även finns datorspel som bygger på rollspelet. Filmen har även bitvis lite datorspelskänsla.

lördag 26 mars 2011

Ultraviolet

Titel: Ultraviolet

Regi: Kurt Wimmer

År: 2006

IMDb | Filmtipset

Visst, det är bara att erkänna: det här är ganska tråkigt. Handlingen är fantastiskt enformig: Milla Jovovich i huvudrollen är övermänskligt stark och kan slakta 700 soldater utan problem endast beväpnad med ett suddgummi. Bakgrunden till hela historien berättas på tre sekunder, de intressanta frågeställningarna snuddas möjligen vid om ens det. Människan försöker odla fram en supersoldat (har vi sett det förut?) men något går fel och man släpper istället lös ett virus. Det är ett dödligt virus men — och här blir det lite luddigt — det gör samtidigt de som blir smittade till superstarka, supersnabba martial arts-maskiner. Fast de är ändå döende, en sorts vampyrer, på nåt vänster. Milla är riktigt bra och har gått in i rollen vilket hon ska ha heder för. Filmfotot är lite annorlunda. Det är grälla mättade färger, helt onaturliga sterila miljöer, lack- och plastkläder. Fast när en kompis till Milla dyker upp är han klädd i grå stickad jumper. Han ska väl visas upp som en jordnära snäll människa... eh ja eller vampyr dårå.

2-/5

PS. Bara för att förtydliga: Milla spelar alltså en sån där virussmittad martial arts-maskin. Hon är alltså en av the god guys. Mäktiga storföretag är de onda och vill utrota alla som har blivit smittade.

onsdag 16 mars 2011

Children of Men

Titel: Children of Men

Regi: Alfonso Cuarón

År: 2006

IMDb | Filmtipset

Den här recensionen skrevs i juni 2007.

Jag har sett en grymt bra film och dessutom den bästa filmen jag har sett i år (även fast filmen i sig är från 2006). Det visade sig lite överraskande vara Children of Men med Clive Owen som något livstrött och cynisk föredetting i 2027 års London.

Världen är ett kaos. Alla verkar hata alla, och i England hatar man invandrare/flyktingar mest. En av anledningarna till kaoset i världen är att kvinnor inte blir gravida längre. I filmens inledning blir dessutom Jordens yngste medborgare, 18-årige Baby Diego, mördad. Världen sörjer och Clive Owen åker hem till hippien Michael Caine och röker på. Dagen därpå blir han dock kidnappad av en gammal bekant och återfinner sen livslusten när han träffar, och beslutar sig för att beskydda, en ung, och på något sätt GRAVID, kvinna.

Åh, vilken fantastiskt film! Jag har läst en hel del omdömen där det klagas på brister i manus, logiska fel, för lite bakgrundshistoria, för lite djup, etc. Själv tycker jag det är skönt att det inte finns några förklarande avsnitt, där världens tillstånd, orsaken till oförmågan att få barn, ska förklaras av några forskare i ett laboratorium. Världen är liksom tillräckligt kaotisk redan som det är nu i vår tid. Nej, här kastas vi istället direkt in i en grymt spännande och visuellt makalöst snygg road movie där Clive Owen försöker transportera den gravida tjejen till skyddad mark (eller skyddat vatten).

Fotot och klippningen, eller snarare den märkvärdiga avsaknaden av klipp, ger filmen en helt unik levande känsla. Jag lever mig, på ett ovanligt sätt, in i händelserna som Owens rollfigur upplever. Jag vet inte, kanske har det datorspelskänsla, även om det antika Doom är det senaste jag upplevt när det gäller datorspel. Några scener är så spännande att de får mig att fysiskt spänna mig och att högt skrika ut i något sorts hejarop.

Jag tycker filmen är otroligt snygg. De miljöer som man skapat är mörka, skitiga, dystra, farliga, kaotiska, levande; dvs väldigt snygga i mina ögon. Filmskaparna har i vissa scener verkligen lyckats skapa en klaustrofobisk stämning där man liksom inte fattar hur rollfigurerna ska klara sig ur det hela. Så här ska actionscener vara. Jag är med i händelserna. Det är ett inferno. På något sätt kan vi klara oss ur det. Hoppet, det eventuella nyfödda barnet, är det som gör att jag som tittare inte bara blir tittare utan dras in i filmens verklighet.

Jag förstår mig inte riktigt på folk som säger att filmen är "ack så snygg, men ack så tom". För mig är det en otroligt, snygg, spännande och intensiv film. Jag tyckte det var ruggigt skönt att bjudas på en riktig bergochdalbanetur i form av en snygg actionfilm. (Det kan bero på att jag sett mycket Ozu och Bergman på senare tid, haha.) Dessutom är ju filmen en road movie, som är något av en favoritgenre. Nej, jag tyckte faktiskt Children of Men talade både till hjärnan och hjärtat, och kanske till nötterna som man brukar säga. Åtminstone till reptilhjärnan. Och min reptilhjärna säger fem av fem.

5/5